Crash!

Jahopp, då var man ännu en erfarenhet rikare. Idag har jag ringt 911 och vart med om en bilolycka. Yes ni läste rätt en bilolycka!

Men lugn bara lugn,  det var ingen stor olykca men det var läskigt ändå! Kände mig lite som personerna i det amerikanska tv programmet  cops när man satt i bilen och vänta på att få höra vad poliserna skulle säga.

Hur som helst jag var på väg hem i från gymmet och skulle köra ut på en lite större väg och jag stog vid en väjningsplikts skylt. Det kom bilar så kunde inte gå någonstans. Sen när jag precis ska börja åka så skakade hela bilen till, mina solglasögon flög av och massa mynt flög från någonstans. Så stor var kraschen ;)  Jag fattade i alla fall först inte alls vad som hände. Sen tittar jag i backspegeln och ser att bilen bakom mig har kört in i min bil. Läskigt för jag viste inte riktigt vad jag skulle göra. Killen i bilen bakom mig verkade jätte arg och kastade saker om kring sig så jag visste inte om jag vågade gå ut ur bilen eller han skulle åka iväg eller vad jag skulle göra. Jag visste ju inte ens om min bil var skadad. Hur som helst så fattade jag tillslut att jag var tvungen att gå ut och kolla hur bilen såg ut och prata med den andra föraren. Så jag går ut och ur bilen och ser först hans bil och ser att hans framlyckta är sönder och inbucklad och sen såg jag att på min bil så var kofångaren intryckt. Bilen såg jätte skadad ut först, förmodligen eftersom jag var ganska chockad. Så jag frågade killen vad vi skulle göra nu, så sa han att han inte visst men att han trodde vi skulle ringa 911.

Så jag ringde till Kevin och berätta vad som hade hänt och frågade vad vi skulle göra . Jag måste ha låtit ganska chockad och så sa jag när han frågde hur illa det var att: ” It’s pretty bad” vilket för honom måste ha låtit som om att det var jätte illa. Haha. Men det kändes just då att bilarna var ganska illa skadade för jag hade inte förväntat mig att se mycket alls på bilen mer än en liten repa kanske. Kevin förklarde dock efteråt att kofångaren är uppbygd på så vis att den ska ta meste smällen och därför blir den lätt tillknycklad även fast snmällen inte är så hård. I alla fall så när han kom dit så sa han att hon trodde det skulle vara mycket värre så som jag lät när jag ringde haha.

Hur som helst så la vi på och han lovade att komma dit så fort han kunde. Så jag ringde 911 och förklarde vad som hänt och sa att ingen var skadad. Så hon sa att det skulle komma någon dit och hjälpa till. Killen som körde bad om ursäkt 100 gånger så stackarn måste blit jätte rädd. Men det var ingen skada skedd med mig mer än att jag var något chockad. Hans flickvän måste dock vart ganska skärrad. För jag stog och prata med killen en stund och så kolla jag in i bilen där hon satt så såg jag att hon grät så då fick jag lite skuldkänslor för jag hade glömt fårga om hon mådde bra för han mådde bra sa han. Men han förklarde att hon mådde bra att hon bara var rädd. Jag vet inte vad hon var rädd för dock för så allvarligt var det inte, men jag antar aatt vi alla reagerar olika eller så grät hon kanske för att hon skulle bli sen till någpot eller för att de måste betala massa pengar eller helt enkelt något helt annat. Kanske hade de droger i bilen? Man vet aldrig.

Kevin och Polisen kom dit samtidigt. Så polise frågade om alla mådde bra och om bilarna var körbara så att vi kunde flytta oss lite längre bort där vi inte var ivägen. ( Vi stog fortfarande mitt i korsningen, dock placerade så att bilar kunde passera.) Så vi flyttade oss en bit och så frågade han först killen vad som hade hänt och sen mig, Jag hade nog historiens kortaste hiostoria haha. Jag stog där på den vägen och skulle in på den vägen när han plötsligt körde in i mig. Sen ville han se insurance card och körkort. Så jag gav honom mitt internationella körkort och mitt svenska så han såg lite förrvirrad ut. Haha så sa han bara: Okey could you maybe help me out her a little bit. So Kevin drog hela historien om att jag är från Sverige och bor hos dem och bla bla. Så han tog mitt korkört och gick iväg och ringde någon, så vi vänta i bilen, sen kom en annan polis och snackade med han. Efter ännu mer väntande så kom han tillslut tillbaka med mitt körkort och ett papper med alla försäkrings uppgifter. Så sa han att han har jobbat som polis i 15år och har aldrig sett något liknande körkort innan och förklarde att det var därför det togit så lång tid. Men tack och lov så var det giltigt och han sa att det stämmde att det var okej för ett år.

Så nu för stackars Kevin och Debbie försöka hålla på med försäkringar att få bilen fixad. Det var ju int mitt fel utan den andra snubbens men surt ändå att sånt händer. Men antar att vi ska vara glada att det inte var så allvarligt. Men tack och lov att jag har så snälla hostisar som hjälpte mig. Kevin kom direkt dit och hjälpte mig med allt jag behövde ge till polisen och förklarde allt. Guldvärda verkligen!

Så nu får man hoppas att man inte får problem med rygg eller nacke i framtiden för det var ju ingen som checka läget direkt. Men å andra sidan har jag ju redan en nacke och rygg som krånglar så svårt att veta om det är sen tidigare eller sen detta i så fall.

 

 

 

 

 

Kategorier: Okategoriserade

Kommentarer (3)

  • Vilken tur att det gick bra allt som allt. Så amerikanare kan vara trevliga i trafiken och be om ursäkt också? :P TV-serierna har förvridit min bild av landet antar jag ;)

  • Åh vad hemskt! Så härligt att allt gick bra ändå… Verkligen underbart att du har så sköna värdföräldrar där som ställer upp för dig. Det skall vi vara tacksamma för <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Highslide for Wordpress Plugin